Ileas

Kommit hem från en heldag på sjukhuset. Ilea har fått sin spruta i låret och ett intravenöst cellgift.
Det mesta går bra nu för henne. Hon har varit uppe i helgum och hälsat på farmor och farfar för första gången i år.
På onsdag börjar skolan och som tur var kunde vi skjuta på behandlingen nån timme så hon kunde vara med på uppropet. Hon ska till sjukhuset även på fredag=( Men sen har vi ganska långt uppehåll. Det är ett njurtest den 2 september och kur den 14 september, så skönt.
I början när vi kom till avdelningen så var det två familjer som vi pratade mycket med, den ena har jag redan skrivit om nyligen. I dag pratade jag med pappan i den andra familjen. Dåliga nyheter. Finns inget kvar att göra. De ska ev åka till USA, "Second opinion" .
Det känns riktigt tufft. Varför dem? inte ens 4 år fyllda. Känns som om man förlorar hoppet. "3 av 4 barn överlever cancer", Jag måste ha träffat 8 barn då eftersom 2 inte överlevde/överlever. Var hamnar då Iléa?


Mamma, tack för att jag kan ventilera min värsta ångest hos dig!!!

kram

Förra veckan var vi på en jättefin begravning. Nicos syster sjöng med sina vänner för honom. Det var vackert och smärtsamt.
När begravningen var över får vi meddelande om att en släkting ramlat nerför en stege och slagit i huvudet, han blev inlagd på KS. Han lämnade oss tyvärr igår.
En liten kille på våran avdelning har också sagt hejdå, hans syster fick mig att le många gånger...
Varför????????????
Vad är det som händer...
Jag pallar inte mer.