Torsdag 22 Jan
Vi gick upp klockan sex på morgonen. trötta som bara den. Packade väskorna och la dem i bilen. Åt lite frukost. sen bar det iväg mot sjukhuset.
När vi väl var där så var det så tyst där. Vi är ju vana vid att det är highlife när vi vaknar, fast det är skillnad på att gå upp vid halv 10 och klockan 8 som den var den här dagen.
Först fick vi vänta på att det skulle tas lite prover på Ilea, sen fick vi vänta och vänta och sen dök som tur var clownerna upp och showade loss för oss. sen fick vi vänta och vänta och vänta tills sköterskan hade tid att plocka bort nålen från cvkn. Sen fick vi vänta tills doktorn hade tid för ett samtal med oss om vad man ska tänka på när man är hemma. Vid vilka tillstånd man ska ringa sjukhuset. Tex om hon börjar blöda och det inte slutar så bör hon få trombocyter på sjukhuset ganska snart.
Doktorn bytte dag för cellgiftsbehandlingen, från fredag till måndag. För att det då är lättare att få snabbt svar på prover osv. Det betydde att vi fick åka hem och stanna hemma ända till på söndag eftermiddag!!!
Sen kom den långa raddan med recept.... hämtade ut medicin för ca 1300kr. Hon har fått 4 nya saker enbart för munnen. som tex Zovirax och Diflucan. För ovanlighetens skull så fick vi sitta och vänta i över en timme på apoteket vid karolinska för att få medicinen. Sen styrde vi mot rimbo igen med en mellanlandning på burger king i upplands-väsby, någonstans mellan solna och u-väsby upptäckte vi att det saknades en medicin. Det visade sig att lactipexen som vi skulle haft och som vi fått betalat för hade blivit bortglömd av apotekaren. Men han var väldigt tillmötesgånde och ringde och styrde upp så vi kunde hämta ut den i Rimbo istället. När vi sen kom hem kändes det att det hade varit en lång dag och vi var alla mycket trötta, så hela kvällen gick i vilans tecken.
Morgonstund har guld i mun.
ssk Jeanette tar prover.
Dr. Phöm Fritz och Hjördis kom och hjälpte oss fördriva tiden.
Ilea hade inte duschat så Dr. Phöm Fritz ordinerade en bubbeldusch.
Det rådde delade meningar om vem det egentligen var som hade pruttat.
Puss och kram!
Hej Ilea!
Jag följer dig på bloggen och vet att det här kommer att gå så bra, även om det tar lite tid! Jag får rapporter från fröken Emilie också, eftersom jag är hennes mamma. Hon håller så hårt på dig och hoppas att den lilla kaninen ska ge dig tröst när det känns svårt. Söta Ilea och hela din familj - tänk på att när det känns som svårast, då är det som närmast att bli bättre!
Många kramar till dig, lilla kaninen och hela din familj!
Anna på Singö, Frökens mamma
